Snickaren Hjalmar går på Liseberg - Göteborgs stolthet.

Balder på Liseberg syns från motorvägen. Hjalmar tycker den är fantastisk och undrar hur många hantverkare som behövdes för att spika ihop Göteborgs stolthet, Balder. Hade det varit IFK Göteborg = tre göteborgare. GAIS:are (Göteborgs Atleters Idrotts Sällskap) = tio göteborgare. ÖIS (Örgryte Idrotts Sällskap) = åttio göteborgare. AIK = Nej så långt kan ingen räkna, tänker han. Hjalmar har vetat sedan han var tre år att är man en snickare son från Göteborg är det IFK Göteborg (Blåvitt) som gäller - där spelas det vacker fotboll. Pappa säger att de till och med var bäst i hela Europa ett år, för länge sedan. Hjalmar tycker det är mysigt när pappa berättar om matcherna och alla Glenn som var med och spelade, vilka mål de gjorde och Svennis smarta fotbolls taktik som lurade alla de mötte. Men nu ska de till Liseberg och de ska gå hela familjen. Innan de åkte hemifrån mätte Hjalmars mamma honom och hans två småbröder. Hjalmar är 1,41 centimeter och nu får han åka precis vad han vill på Liseberg...

De går in genom de enorma grindarna och det spritter och pirrar ordentligt i magen på Hjalmar och han är glad. Han riktigt längtar efter att få åka Virvelvinden, Radiobilarna och Kanonen. Men, Balder?! Om Hjalmar vågar åka Göteborgs farligaste åkattraktion?! Klart han vågar. Men vill han åka? Nej, bara för att man diggar att spika och hamra betyder väl inte det att man gillar att åka på snickerier tänker Hjalmar. Aldrig i livet, tänker han. Hållfastheten och bärkraften kan vara dålig. Tänk om någon snickare har mätt fel eller inte hamrat i spikarna ordentligt. Nej, det finns inte en Göteborgare i världen som skulle åka på de där plankorna. Det är en turistfälla. Det är vad Hjalmar tänker. Det är väldigt viktigt att komma ihåga att det inte är för att han inte vågar åka. Nej, han är för smart för att åka. Så är det tänker Hjalmar.

Jag vill ha glass säger Hjalmar till pappa. En Göteborgare vill jag ha - super stor strut, strössel, med både strössel och chokladsås. Du kunde väl ha döpt glassen till Glenn. Vilken grej. Har man kickat boll i IFK Göteborg och spikat fast mittfält och sprungit i djupled i Italien är man värd att få namnge en glass (och det är mycket godare än pasta) tänker Hjalmar. På Liseberg - Göteborgs stolthet, bland snickare, målare och vilka hantverkare som helst. Efter glassen åker de för allt vad de är värda och det är så roligt att tiden bara försvinner. Mamma tittar på klockan och säger att de har åkt i över fem timmar och att de ska tänka på refrängen. Vilken refräng tänker Hjalmar "Heja Blåvitt"? Sen förstår han att mamma vill att de ska åka hem. Hjalmar tar sin pappa i handen och säger något utan att tänka efter, snälla pappa vi kan väl åka Balder, bara du och jag. När han hör sig själv säga detta snurrar det liksom till i magen och han börjar andas fortare och plötsligt vill han att pappa ska säga nej. Men, han bara ler och säger alldeles för fort att självklart ska vi åka Balder. De ställer sig i kön och det här träbygget är enormt stort. Det är mycket större här nedifrån än från motorvägen och nu får Hjalmar nästan panik och ångrar rejält att han sade att han vill åka. Men, han tiger som muren och håller pappa ännu hårdare i handen. Han skulle vilja prata med pappa om hur det gick till när de snickrade ihop alla dessa tusentals plankor och hur man vet att det säkert ska hålla. Men, han är för nervös och spänd. Kön går dessutom hur fort som helst. De är framme och nästa gång tåget kommer ska de åka. Nu bankar Hjalmars hjärta som en hammare i bröstet. Utan att förstå det själv har han gått på och satt sig. Pappa tittar noga att han är fastspänd och när de långsamt åker uppför backen kniper Hjalmar hårt med sina ögon och efter kurvan...

Inte sedan Hjalmar snickrade sin första lådbil eller gjorde sin första hattrick i fotboll har Hjalmar känt sig så stolt över sig själv. Pappa verkar visst också vara stolt över mig, han säger att jag är modig. Är jag modig nu också, tänker han. Att jag är bra på att snickra och på fotboll vet jag men, modig är väl nästan samma sak som tuff och nu är han ännu stoltare. Med de planerna Hjalmar har kanske det kan vara bra att vara modig också. Det här blir bra...