Snickaren Hjalmar går på Liseberg - Göteborgs stolthet.

Balder på Liseberg syns från motorvägen. Hjalmar tycker den är fantastisk och undrar hur många hantverkare som behövdes för att spika ihop Göteborgs stolthet, Balder. Hade det varit IFK Göteborg = tre göteborgare. GAIS:are (Göteborgs Atleters Idrotts Sällskap) = tio göteborgare. ÖIS (Örgryte Idrotts Sällskap) = åttio göteborgare. AIK = Nej så långt kan ingen räkna, tänker han. Hjalmar har vetat sedan han var tre år att är man en snickare son från Göteborg är det IFK Göteborg (Blåvitt) som gäller - där spelas det vacker fotboll. Pappa säger att de till och med var bäst i hela Europa ett år, för länge sedan. Hjalmar tycker det är mysigt när pappa berättar om matcherna och alla Glenn som var med och spelade, vilka mål de gjorde och Svennis smarta fotbolls taktik som lurade alla de mötte. Men nu ska de till Liseberg och de ska gå hela familjen. Innan de åkte hemifrån mätte Hjalmars mamma honom och hans två småbröder. Hjalmar är 1,41 centimeter och nu får han åka precis vad han vill på Liseberg...

De går in genom de enorma grindarna och det spritter och pirrar ordentligt i magen på Hjalmar och han är glad. Han riktigt längtar efter att få åka Virvelvinden, Radiobilarna och Kanonen. Men, Balder?! Om Hjalmar vågar åka Göteborgs farligaste åkattraktion?! Klart han vågar. Men vill han åka? Nej, bara för att man diggar att spika och hamra betyder väl inte det att man gillar att åka på snickerier tänker Hjalmar. Aldrig i livet, tänker han. Hållfastheten och bärkraften kan vara dålig. Tänk om någon snickare har mätt fel eller inte hamrat i spikarna ordentligt. Nej, det finns inte en Göteborgare i världen som skulle åka på de där plankorna. Det är en turistfälla. Det är vad Hjalmar tänker. Det är väldigt viktigt att komma ihåga att det inte är för att han inte vågar åka. Nej, han är för smart för att åka. Så är det tänker Hjalmar.

Jag vill ha glass säger Hjalmar till pappa. En Göteborgare vill jag ha - super stor strut, strössel, med både strössel och chokladsås. Du kunde väl ha döpt glassen till Glenn. Vilken grej. Har man kickat boll i IFK Göteborg och spikat fast mittfält och sprungit i djupled i Italien är man värd att få namnge en glass (och det är mycket godare än pasta) tänker Hjalmar. På Liseberg - Göteborgs stolthet, bland snickare, målare och vilka hantverkare som helst. Efter glassen åker de för allt vad de är värda och det är så roligt att tiden bara försvinner. Mamma tittar på klockan och säger att de har åkt i över fem timmar och att de ska tänka på refrängen. Vilken refräng tänker Hjalmar "Heja Blåvitt"? Sen förstår han att mamma vill att de ska åka hem. Hjalmar tar sin pappa i handen och säger något utan att tänka efter, snälla pappa vi kan väl åka Balder, bara du och jag. När han hör sig själv säga detta snurrar det liksom till i magen och han börjar andas fortare och plötsligt vill han att pappa ska säga nej. Men, han bara ler och säger alldeles för fort att självklart ska vi åka Balder. De ställer sig i kön och det här träbygget är enormt stort. Det är mycket större här nedifrån än från motorvägen och nu får Hjalmar nästan panik och ångrar rejält att han sade att han vill åka. Men, han tiger som muren och håller pappa ännu hårdare i handen. Han skulle vilja prata med pappa om hur det gick till när de snickrade ihop alla dessa tusentals plankor och hur man vet att det säkert ska hålla. Men, han är för nervös och spänd. Kön går dessutom hur fort som helst. De är framme och nästa gång tåget kommer ska de åka. Nu bankar Hjalmars hjärta som en hammare i bröstet. Utan att förstå det själv har han gått på och satt sig. Pappa tittar noga att han är fastspänd och när de långsamt åker uppför backen kniper Hjalmar hårt med sina ögon och efter kurvan...

Inte sedan Hjalmar snickrade sin första lådbil eller gjorde sin första hattrick i fotboll har Hjalmar känt sig så stolt över sig själv. Pappa verkar visst också vara stolt över mig, han säger att jag är modig. Är jag modig nu också, tänker han. Att jag är bra på att snickra och på fotboll vet jag men, modig är väl nästan samma sak som tuff och nu är han ännu stoltare. Med de planerna Hjalmar har kanske det kan vara bra att vara modig också. Det här blir bra...

Snickaren Hjalmar gör en Göteborgare

...han går på stan. Kommer ni ihåg att Hjalmar har en plan? Ja, att han ska bli snickare är ingen plan. Hans pappa är snickare och det ska såklart Hjalmar också bli. Det vet ni redan. Och ni vet att han bor i Göteborg. Snickaren Hjalmar har en annan plan, en helt egen. I dag ska han göra Göteborg osäkert, han ska besöka några av de finaste byggnaderna och de roligaste ställena i hela Göteborg, med pappa. De ska börja med att se en film på bio. "Snickerifestival i Göteborg" heter den och det är premiär. Den går i 3D. Bergakungen är Göteborgs nyaste biosalong och den finaste.

Göteborg(are) - det godaste för en snickare

Innan premiären ska de äta middag på Bergakungen och självklart beställer Hjalmar en sk Göteborgare, en hamburgare med västkustsallad, rå lök och dressing. Det var det godaste Hjalmar har ätit i hela sitt liv och pappa säger att riktiga snickare äter minst 1000 stycken göteborgare i sitt liv. Sen går de i pension. Spikar man inte mer då frågar Hjalmar. Jodå snickare kan inte sluta bygga eller spika, det är ett kall - en drog. Har man väl lärt sig att snickra är det svårt att sluta. Det är så roligt. Innan "Snickeri Festival I Göteborg" ska börja måste Hjalmar gå på toaletten säger pappa och skojar om att han kan lägga en Göteborgare. Hjalmar skrattar inte. Han är för koncentrerad på att se hur den där snickaren ska göra på filmen. Vad ska han bygga? Vilka verktyg kommer han att ha? Kan han mäta, skruva och spika så att det blir snyggt? Vad heter han - tänk om det är en tjej som har huvudrollen. De kan ju ingenting om snickeri tänker Hjalmar (även om han vet att de faktiskt kan det).

Snickaren Hjalmar har en plan

Filmen börjar. Det flyger hammare och det flyger spik. Utan att tänka på det själv duckar Hjalmar i biostolen. Men snabbt sträcker han på sin hals och rätar upp ryggen. Vad coolt. Glasögonen sitter som lim runt hans huvud och sen kommer snickaren. Snickaren från Göteborg på festival. Hjalmar ser sig själv. Det är han. Han verkar ha massvis med kompisar också som är snickare. Hjalmar har en plan. Till och med här mitt i filmen tänker han på det. Att snickaren Hjalmar, 9 år från Göteborg har en plan...

Snickare Hjalmar fixar allt

Hjalmar är 9 år. Han ska bli snickare när han blir stor. Först bodde han med sina två lillebröder, Gustav 7 år och Carl 3 år i en lägenhet. Då sade Hjalmars pappa att det här är för trångt, jag bygger ett hus. Det var det finaste pappa någon gång har sagt, tyckte Hjalmar. Hjalmars pappa Gunnar jobbar som snickare, som snickarlärare. Han lär barn att snickra på en skola söder om Göteborg. Mamma och pappa åkte runt och tittade på mark, för huset måste ha någonting att stå på. De åkte överallt runt hela Göteborg och letade. Pappa pratade med alla snickare han känner och frågade efter tomter som var lediga för att bygga hus på. Snickare brukar veta nästan allt.

Hjalmar har fått följa med till pappas skola några gånger. Snickarhörnan pappa har på jobbet tycker Hjalmar är himmelriket på jorden och där finns allt man behöver för att öva upp sig som snickare. Där finns: bänkar, hammare, träklubbor, gummiklubbor, borrmaskiner, handborrar, stämjärn, hyvlar och maskinsågar. Sen finns det mätverktyg, pennor och hur mycket spikar som helst. Som snickare måste man ha en plan för hur det ska se ut – vad man än snickrar. Det är säkert därför pappa sitter och tittar på ritningar över huset han ska bygga, hela kvällarna.

När Hjalmar är på pappas jobb och det inte är lektion: Då får han jobba med vilka verktyg han vill. Luften som glider ner i Hjalmars lungor blir som trolldryck i snickare salen. Och det finns ingen doft i världen som är lika härlig som den på pappas jobb. Han greppar en hammare, han hämtar spik, han väljer ut den finaste snickare bänken och även om pappa inte tror det har Hjalmar en plan…

Pappa hittar en tomt i ett av som han säger Göteborgs finaste områden, Angered. Det är en sluttningstomt och Hjalmar förstår inte riktigt varför de ska bygga ett ett och ett halvt plans hus. Pappa säger att det heter sutteränghus. Antingen är det väl ett, två eller tre plan, tänker han. Men Angered verkar bra, nordost om Göteborgs centrum. Runt omkring tomten är det så fint. Skogen ligger runt knuten och det finns en bergsknalle på tomten. Pappa och fem andra snickare ska bygga huset. Pappa säger att det ska bli Göteborgs finaste hus. Hjalmar fantiserar hela tiden om att han står på tomten och han ser stor och stark ut med ett snickarbälte runt magen, ett finger V mot himlen och ett färdigt hus i bakgrunden. Det är han som den bästa snickare i världen som har byggt huset. Hans favoritfärg är rosa och vitt, helst tillsammans, och huset är rosa med vita knutar. Gräset är brunt, men han vet att det kommer att bli grönt.

Hela familjen står utanför den där tomten. Det finns ingenting där. Det är en brun pinne med röda bokstäver på det står ”Angered 5:102”. Pinnen är nedtryckt i lera rakt i marken. Jag ska bli snickare tänker Hjalmar, Jag ska bli snickare tänker han igen. Jag ska spika, hamra, snickra allt. Jag ska bli Göteborgs bästa snickare någonsin. Men först ska jag se hur det går till när min snickare till pappa ska bygga vårt nya hus. Undrar om han kan bygga ett helt hus, ett riktigt hus.

Och den där planen som Hjalmar har kommer du att få läsa mera om.